Rapport fre 1 juni 2007Krisen är över. De värsta dagarna i mitt liv har passerat. Igår flydde de älskande från sina löften på olika håll och sprang, bråttom, bråttom för att inte missa varandra och möttes på en blåsig bro över en flod i Göteborg, i ett regn av rosor. Bokstavligt talat, alltså. Haha, vad underbart det är att dramatisera sitt liv. Och vad viktigt det är. Det är viktigt att livet i sin fysiska form motsvarar det själsliga livet. Annars får en ingen kroppslig förståelse för vad som händer, och förståelsen stannar i det intellektuella. Det här ska jag skriva mer om någon gång; att de metaforiska nivåerna är det som ger livet meningsfullt och begripligt. På gott och ont. Till exempel är det bästa sättet att bygga psykiska murar mellan människor att bygga fysiska murar. Låter kanske inte som någon fantastisk insikt men det är viktigt. Det fysiska spelar verkligen en stor roll. Arkitekter och kläddesigners är vid sidan av mer aktiva våldsmakare några av samhällets mäktigaste personer. Mer om detta senare som sagt. Så nu har jag fattat. En massa saker. Att jag kan tillåta mig att vara älskad. Och att jag älskar. Och accepterat att det är okej att vara rädd för livet, för kärleken och för människors känslor. Och bevisat att jag inte är feg öven om jag är rädd. Och bestämt för all framtid att jag hellre litar på människor och är ärlig och sann än bygger försvar och helgarderar mig. Och att det är okej att göra fel ibland, och att en kan förlåta sig själv. Jag får träffa min älskade på söndag igen. Jag är så lycklig. Inte så där passivt lycklig att allt är sjysst och okej utan mer som att jag går runt och skrattar och blir tårögd. Är det möjligt? Jag tror faktiskt jag kan pricka av allt det där jag aldrig trodde var möjligt att kombinera i en och samma relation: Ömhet, glädje, jämlikhet, tillit och full frihet. Fick du bingo? Ja, det fick jag! Sen får vi se vad framtiden innebär. Och jag är djupt lycklig över att ha så fina vänner. Även om de inte alltid förstår min livsstil tar de mig på allvar. Det är fint. Visst måste en få vara sentimental efter en sån här kris? Jag har börjat koda på min nya hemsida, som jag tänkt lansera så småningom på ny adress. Och jag har börjat skriva på en fantastiskt rolig sitcom som jag tyvärr inte kan berätta om här.
|